Marjut Seppälä

Sufflören hjälper skådespelaren

Sufflören är en person som hjälper om skådespelaren glömmer sina repliker på teatern.

Sufflören viskar inte utan talar med tydlig röst. Sufflören ska ha goda nerver. Det här säger Marjut Seppälä. Hon är sufflör och rekvisitör. Rekvisitören tar hand om saker som behövs i föreställningen, till exempel mat och kaffekoppar.

Vad gör då en sufflör?
– Sufflören hjälper när skådespelaren lär sig sina repliker, alltså den text skådespelaren ska säga. Sufflören sitter med på repetitionerna. Skådespelarna lär sig sina repliker ganska bra redan hemma. Men om skådespelaren glömmer säger sufflören några ord ur följande replik. Då kommer skådespelaren ihåg resten.

– Under föreställningarna finns sufflören där som ett stöd för skådespelarna. Det är sällan någon glömmer sina repliker, men det händer. Då vet skådespelarna att det finns hjälp och de behöver inte känna panik. Men skådespelarna är skickliga. Om de inte kommer ihåg sin replik säger det något annat så att motspelaren kan fortsätta.

– Sufflören sitter vid sidan, mellan publiken och scenen. Publiken kan inte se sufflören, men sufflören ser scenen.

– Sufflören måste ha en tydlig röst som hörs bra och så ska han eller hon ha bra nerver. Sufflören får inte bli nervös. Skådespelarna blir ibland nervösa under repetitioner eller föreställningar. De kan säga arga saker till sufflören om de glömmer vad de ska säga. Men det är inte personligt. Man ska bara ta det med ro.

Vid hur många pjäser har du sufflerat? Kan du dem utantill?
– Jag kom till Lahtis stadsteater 1982. Jag har varit sufflör i hundratals pjäser. När jag var yngre kunde jag pjäserna utantill, men inte nu längre.

Vilka pjäser är svårast för sufflören?
– Farser är svårast. Farsen är en rolig pjäs där händelserna växlar mycket snabbt och överraskande. I en fars är just den snabba rytmen viktig. Rytmen störs om en skådespelare glömmer sina repliker. Det är också svårt att öva in en fars.

Varför blev du sufflör?
– Arbetskraftsbyrån skickade mig som praktikant till teatern när jag var ung. Jag kände mig genast hemma där. Teaterfolk är lite annorlunda folk. Vi har en annan dygnsrytm än vanligt folk. Jag jobbar mellan 10 och 14 på dagen och mellan 18 och 21.30 på kvällen. Däremellan är jag ledig i fyra timmar. Jag hinner gå hem och laga mat till barnen. Sedan går jag tillbaka till jobbet. Arbetet på teatern är en livsstil. Om jag har en dålig dag brukar någon krama mig och fråga hur jag mår.


Kommentar

Du kan skriva vad du tycker om nyheten i kommentarsfältet.

Skriv ditt namn eller smeknamn i den lilla rutan.

Registerbeskriving