Tre personer.

Maria Österlund, Hannu Virtanen och Ari Sainio.

LL-Bladet fyller 30 år

LL-bladet har funnits i 30 år. Papperstidningen började tryckas år 1990. Samma år startade också finska Selkouutiset. Senare bytte den finska tidningen namn till Selkosanomat. Både svenska och finska tidningen finns nu också på Internet.

Början var svår

De lättlästa nyhetstidningarna började utkomma 1990. Den svenska tidningen hette redan då LL-Bladet. Den finska tidningen hette Selkouutiset, men bytte senare namn till Selkosanomat. Jag var chefredaktör för båda tidningarna.

Det var från början klart att det inte går att ge ut lättlästa tidningar utan något ekonomiskt stöd. Först fick vi stöd direkt från staten. Det var riksdagen som bestämde om det. Snart var det ändå Penningautomat- föreningen RAY som fick ansvar för stödet. Dessutom fick vi in pengar genom prenumerations-avgifterna som våra läsare betalade.

Idén till att starta lättlästa nyhetstidningar kom från Sverige. Där hade en liknande tidning, 8 Sidor, redan funnits i flera år. Till en början riktade sig vår tidning främst till personer som av någon anledning hade svårt att förstå nyheter. Vi hade inte så många läsare som hade svårigheter med språket, finska eller svenska. Då för 30 år sedan fanns det ännu väldigt lite invandrare i Finland.

Jag var chefredaktör för de lättlästa tidningarna i 23 år, från år 1990 till år 2012. Under den tiden hann det hända mycket. Sovjetunionen föll sönder och de baltiska länderna blev självständiga. Det var krig på Balkan i Europa och färjan Estonia sjönk. Finland hann också ha fyra presidenter.

Till en början var det svårt för oss journalister att göra tidningen. Det tog ett par år innan vi förstod hur vi skulle göra en bra lättläst tidning. Svaret var: på samma sätt som man gör andra nyhets- tidningar. Men vi måste förklara mera och använda ett lättförståeligt språk.

Text Hannu Virtanen

Skribenten var chefredaktör för Selkosanomat åren 1990–2013.

Fyra personer i en tidningsredaktion.

Leealaura Leskelä, Markku Juusola, Maria Österlund och Kaisa Kaatra.

 

Nyheter på lätt språk

År 2013 började jag arbeta som chefredaktör för de lättlästa tidningarna, Selkosanomat och LL-Bladet.

Finlands ekonomi var då i dåligt skick, men annars hade finländarna det ganska bra. Däremot var det på den tiden inbördeskrig i Syrien.

Under de följande åren skrev vi många trista nyheter om det kriget i Syrien. Dessa nyheter stannade kvar i mina tankar. Det är tungt att skriva om terroristattacker, bombningar och människors nöd. Men i en nyhetstidning måste man berätta också om svåra saker.

Lyckligtvis hände då också trevliga saker. Det kändes fantastiskt när pakistanska Malala Yousafzai fick Nobels fredspris. Malala försvarade flickors rätt att gå i skolan. Vi skrev så många grejer om henne att hon nästan kändes som en god vän.

Jag var chefredaktör i fem år. Som redaktörer jobbade Maria Österlund, Petri Kiuttu, Markku Juusola och Kaisa Kaatra. Varje vecka funderade vi i redaktionen över allt som hänt i världen och hur vi kan berätta om det för våra läsare. Det var inte alltid lätt att bestämma vad vi skulle skriva och vad vi skulle lämna bort. Ibland måste vi lämna bort intressanta artiklar för att det inte fanns utrymme i tidningen.

De bästa grejerna i tidningen var ofta läsarnas egna berättelser. I kolumnen Från läsarna brukade läsarna berätta vad de tyckte om tidningen. För många läsare var tidningen jätteviktig. Läsarna berättade också hur de lärt sig svenska, hurdant liv de hade och vad de tänkte om allt som händer i världen. Det var intressanta berättelser. Vi på redaktionen lärde oss mycket om våra läsare och hur olika alla är.

Jag vill tacka alla läsare och gratulera 30-åriga LL-Bladet!

Text Leealaura Leskelä

Skribenten var chefredaktör för Selkosanomat åren 2013–2018.

Fyra personer tittar på dator.

Från vänster Maria Österlund, Leealaura Leskelä, Kaisa Kaatra och
Petri Kiuttu.

 

Många år och många ämnen

Jag har jobbat med lättlästa nyheter i många år. Jag började redan på 1990-talet när LL-Bladet och den finska tidningen Selkosanomat var nya. Jag hade tidigare jobbat på en lokaltidning och visste inte mycket om lättläst.

En stor skillnad var att i LL-Bladet skulle artiklarna vara ganska korta. Läsare som har svårigheter med språket, eller med att läsa och förstå vill inte ha långa artiklar. I LL-Bladet var det inte heller fint med krångliga ord.

Jag fick jobba en tid på den lättlästa tidningen 8 Sidor i Sverige för att lära mig skriva lättläst. Jag minns att jag ibland fick skriva om mina texter flera gånger innan chefredaktören var nöjd. Det var jobbigt men lärorikt.

Numera är jag själv ibland lärare när andra vill lära sig skriva lättläst. Det bästa med att jobba på LL-Bladet är att tidningen är mångsidig. Här behöver man inte specialisera sig på att skriva bara politik, bara sport eller bara kultur.

LL-Bladet bjuder på en blandning av allt det där, och mera än så. Eftersom vi journalister i redaktionen är så få, får vi alla jobba med allt.

Jag har intervjuat riksdagens talman Riitta Uosukainen i riksdagen, en riddare i Malta, en snigeluppfödare på Åland och sånggruppen FORK redan innan den var berömd.

Jag har skrivit om nya trafikregler, om klädmodet, om EU och om hur man odlar påskgräs och mycket annat.

Jag hoppas LL-Bladet ska fortsätta skriva om många olika saker, men alltid lättläst så att så många som möjligt kan förstå.

I början fanns bara pappers- tidningen. Den finns ännu kvar och det är jag glad över. Jag tror att många helst vill läsa en tidning som är tryckt på papper.

Numera är också webben viktig. På webben publicerar vi största delen av våra artiklar. På webben publiceras också en del material som inte finns i papperstidningen. På webben finns dessutom möjlighet att få texten uppläst. Det är fint när tekniken skapar nya möjligheter.

Text Maria Österlund

Skribenten har jobbat som redaktör för LL-bladet sedan 1991.


Kommentar

Du kan skriva vad du tycker om nyheten i kommentarsfältet.

Skriv ditt namn eller smeknamn i den lilla rutan.

Registerbeskriving