Vem är du?
– Som barn och ung bodde jag i Spanien. Min pappa Heikki Hursti jobbade där för pingstförsamlingens missionsverksamhet. Från Spanien flyttade vi till Torneå. När jag var 16 år började jag i gymnasiet i Helsingfors. När min pappa blev sjuk i cancer för sju år sedan började jag hjälpa till. Efter det har jag fortsatt med det här arbetet. Min pappa deltar ännu i hjälparbetet, men nu har jag ansvaret. Min mamma Eija dog i cancer i fjol.
Vad fick dig med i hjälparbetet?
– Det kändes naturligt. I vår familj har det alltid varit viktigt att hjälpa andra. Det här var en viktig princip redan för min farfar Veikko och farmor Lahja. De startade föreningen Veikko ja Lahja Hurstin Laupeudentyö som hjälper fattiga. – Hjälparbetet är något vi gör, vi talar inte om hjälparbetet hemma. Min pappa ger gett mig många råd och jag kan alltid fråga honom om det är något jag undrar.
Är det annorlunda människor som behöver hjälp nu än förr?
– Nej, det är ungefär som förut. Det är många slags människor som kommer till oss och de är ungefär lika många som förr. Vi delar ut matvaror varje onsdag och fredag. Mellan 2 600 och 3 000 personer står i det som kallas brödkön. Bland dem som behöver hjälp finns många pensionärer, studerande, familjer, ensamförsörjande, invandrare och folk som har hamnat utanför samhället.
Hur har finländarna det idag?
– Många har det ganska dåligt. Samhällets stöd räcker inte till för fattiga människor. Arbetslösa säger att utan den här mathjälpen skulle de inte klara sig. Det finns särskilt många pensionärer och gamla i vår kö. De har inte några extra pengar till exempel för mediciner. Som tur är ger rika människor oss mera donationer än tidigare.
Känns det här arbetet tungt?
– Jag tycker inte att det här arbetet känns tungt. Det är en fin stämning bland personalen och också bland våra kunder. Vi har det bra på det sättet. Frivilliga som jobbar hos oss säger ofta att det här arbetet är terapeutiskt. Man glömmer egna små bekymmer när man jobbar här.
Hur tar du hand om ditt eget välmående?
– Jag har inga hobbyer. På fritiden är jag tillsammans med min familj. Det är så jag kopplar av och mår bra.