Flodkräftor och signalkräftor lever i finska vatten. Flodkräftan har spridit sig till vårt land för tusentals år sedan utan människans hjälp. Den är därför en del av Finlands ursprungliga arter. Signalkräftan hämtades till Finland från Nordamerika på 1900-talet.
Det finns många sätt att fånga kräftor. Den vanligaste fällan är kräftmjärden som också kan kallas för kräftbur eller katsa. I mjärdens botten läggs till exempel en liten fisk som bete. Betet lockar med sin lukt kräftorna in i fällan. Mjärden sänks vanligtvis ner i strandvattnet, några meter djupt. Om du vill fånga kräftor med en mjärde måste du köpa ett tillstånd för det från ägaren till vattenområdet.
Man kan också fiska kräftor. Det är spännande. Ett bete placeras på kroken för att locka kräftan ur gömstället. När kräftan hugger tag i betet ska man snabbt lyfta upp den ur vattnet med en håv.
På en kräftfest får du smaska
Kräftorna tillreds genom kokning. Levande kräftor läggs en och en i kokande vatten, där de genast dör. Det låter ganska häftigt och varje år diskuterar många människor detta. Men när man tillreder kräftor hemma så är det här enda sättet att döda kräftan på.
Det krävs lite övning för att äta kräftor. Ett bra sätt att lära sig är att be de som är vana visa hur man gör. Så var inte rädd för att be om hjälp om du behöver. Kräftor äts med händerna och man får gärna smaska och sörpla när man äter kräftor.
Traditionellt serveras rostat bröd, smör och klippt dill med kräftor. Traditionella drycker är kall snaps, alltså en klunk brännvin. Glada snapssånger sjungs vid bordet och ibland håller gästerna tal.
Kräftan använder sina klor för att försvara sig
Kräftorna trivs i en mängd olika vattendrag: sjöar, tjärnar, floder och bäckar. Vattnet måste vara syrerikt, vilket betyder att det måste finnas mycket syre i vattnet.
Kräftor hör till en djurfamilj som heter kräftdjur. Hela kroppen skyddas av ett hårt skal. Kräftor har fem par ben. Benparet som är närmast huvudet har utvecklats till stora klor, som kräftan använder för att äta med och gräva. Klorna är också viktiga när kräftorna försvarar sig.
Kräftor bor längst ner på sjöars och floders botten. De gillar en hård yta som är bra att gräva i. Lerbotten passar inte för kräftor. Det är också bra om det finns stenar eller sjunkna trädstammar i sjön, under vilka kräftan kan gömma sig.
Kräftorna rör sig på natten
Kräftor lever ensamma och gömmer sig dagtid i sina små skrymslen. När det blir kväll kommer de ut ur sina gömställen för att leta efter mat.
Vuxna kräftor äter nästan vad som helst. Främst äter de delar av växter som sjunkit till botten, men de kan också äta djurkött. Forskare har till exempel hittat insektslarver och musslor i kräftornas magar. Kräftan kan också äta andra kräftor.
Flodkräftan behöver skyddas
I början av 1900-talet var flodkräftan fortfarande vanlig i Finland. Den fångades i stora mängder, upp till 20 miljoner styck per år.
När kräftpesten spred sig till finska vatten från utlandet försvann flodkräftan från många sjöar och floder. Kräftpest är en sjukdom som oftast dödar flodkräftan. Signalkräftan klarar bättre av pesten. Numera fångas mycket mer signalkräftor under kräftsäsongen än flodkräftor.
På grund av kräftpesten är flodkräftan nu utrotningshotad i Finland. Utrotning betyder att arten kan försvinna från Finland helt och hållet. Eftersom signalkräftan sprider kräftpest får den inte längre överföras till nya vatten. På det sättet skyddas flodkräftan.