Päivi Storgård

Storgårds är på minoritetens sida

Päivi Storgårds har vuxit upp i Tammerfors. I sin ungdom jobbade hon flera somrar på Åland. Det var där hon lärde sig tala bra svenska. Idag är hon politiskt aktiv i Svenska Folkpartiet. Hon har också skrivit en roman om mental ohälsa.

Hur kan en finskspråkig person hamna i SFP?
– För mig har det aldrig funnits tvångssvenska. Det har alltid varit en glädje att få lära mig svenska. Jag gör fortfarande språkfel, men jag bryr mig inte längre om det. Alla språk- kunskaper ökar förståelsen mellan människor. Språk är inte bara kommunikation utan också kultur. Därför förstår man mera när man lär sig nya språk.
–Jag har varit gift med en finlandssvensk man och har tre barn som är tvåspråkiga. Genom barnen insåg jag hur viktigt det är med det svenska språket och den svenska kulturen i Finland. Svenskan är en viktig del av Finlands kultur. Jag ville arbeta för barnens och alla andras rätt till sitt språk och sin kultur. Dessutom är SFP ett liberalt parti med värderingar som jag delar.

Har du fått kritik för ditt politiska engagemang?
–Ja det har jag. Jag arbetar både för det svenska i Finland men också för andra minoriteters rättigheter. Visst har jag fått otrevlig post. Jag har anklagats för att vara en förrädare. Men det får mig inte att sluta. Tvärtom inser jag att det här jobbet är nödvändigt.

Hur kunde man minska på motståndet mot ”tvångssvenskan”?
– Jag tror att undervisningen i svenska borde börja mycket tidigare. Nu börjar undervisningen på årskurs sex. I den åldern finns det ett motstånd mot det mesta.

– Sen tycker jag att svenska och finska skolor i Finland borde bli vänskolor. Eleverna kunde träffas och till exempel skriva mejl till varandra på det främmande språket. Det skulle öka både förståelsen och språkkunskaperna. Du har också skrivit en roman om mental ohälsa. Berätta mera! –I många år hade jag flera gånger svår depression. Läkarna kunde inte ge mig rätt diagnos, jag fick fel medicin och blev ännu sämre. För sju år sedan fick jag rätt diagnos, bipolär sjukdom. Nu har jag fått rätt medicin och mår bra. I min bok Keinulaudalla (På gungbrädan) vill jag berätta om det här för att jag tycker att alla människor har rätt att må bra. Jag hoppas andra med samma problem ska få rätt diagnos fortare.

Hur märks din sjukdom?
– Nu när jag får rätt medicin mår jag oftast bra. Men om jag blir sjuk så kommer först ett skede med mani. Då behöver jag inte äta och sova så mycket. Jag orkar jobba massor och göra mycket annat också. Under den perioden kan jag strula till mitt liv. Jag kan göra dumma affärer och förstöra min ekonomi. Jag kan också göra saker som gör relationerna till mina närmaste dåliga. Efter en manisk period följer en depressionsperiod. Då mår jag mycket dåligt och orkar ingenting. Jag gråter och upplever att jag ingenting är värd, inte ens värd att leva.

  Storgård ställer upp i vårens val till Europaparlamentet

First it as 21


Denna nyhet är inte längre kan lägga till kommentarer.